Kulturtipset
Här finns alla mina kulturtips samlade på en sida.
VECKA TRETTON
Det blir ett kort och försenat kulturtips för förra veckan. Mycket att göra på jobbet just nu. Hur som helst, förra veckan var det en del premiärer som helt klart måste uppmärksammas.
1. FILM - The Life Aquatic with Steve Zissou är en film som det vore nästan olagligt att inte se. Själv har jag biljetter bokade först nu på fredag, men jag är övertygad om att den kommer att vara totalt skitbra. Ingen lär ju ha missat storyn vid det här laget; Steve Zissou är en undervattensfotograf (baserad på Jacques Cousteaus liv) som stöter på problem ovan havsytan (hans bästa kompis blir uppäten av en haj, hans försvunna son (kanske i alla fall) dyker upp och hans ärkefiende är honom på spåren samtidigt som arbetet med Zissou kanske viktigaste film hittills ska dokumenteras av en mystisk reporter). Rollistan är suverän: Bill Murray som Zissou, Owen Wilson som den försvunna sonen, Anjelica Huston som fru Zissou och Jeff Goldblum som rivalen.
Wes Anderson (regissören) är geniet bakom filmer som The Royal Tenenbaums (2001) och Rushmore (1998). Han tar helt klart tid på sig mellan filmsläppen, men när det väl kommer något är det värt att 1. se filmen på stor fin biosalong med klassiskt snitt och 2. köpa dvd:n för omtitt och extramaterial i lugn och ro.
Och jag måste påpeka att Bill Murray verkligen har stigit i graderna i mina ögon. Från den där lite flamsige och trinde Dr. Peter Venkman i Ghostbusters (1984), till rejält bra roller i bland annat Lost in Translation (2003) och The Royal Tenenbaums.
2. TV – Desperate Housewives hade premiär förra tisdagen och har ju föregåtts av en rejäl annonskampanj. Här i Stockholm har i princip varje utomhuspelare och t-banestation varit klädda av antingen välklädda hemmafruar eller dito med djävulshorn och eldsflammor.
Själv blev jag inte så imponerad till en början, men antagligen var mina förväntningar lite för höga. Men jag ska inte alls ge mig på att döma ut kvinnorna på Wisteria Lane riktigt än - serien är ju klart över snittet på liknande amerikanska produktioner och första avsnittet lovar, om inte fantastiskt, så i alla fall småsmart och underhållande.
3. WEBB – Kultur1.se öppnade i dagarna sin webbplats. Deras mål är att vara ”den främsta källan till kultur i Sverige - en övergripande kulturportal som dokumenterar, distribuerar och arkiverar det som händer i svenskt kulturliv...” Om de lyckas återstår att se, men hittills är webben rätt imponerande. Främst verkar krutet ligga på en gedigen länksamling, men i sommar kommer både ett webbmagasin (Magsine1) och kulturforum. Ska bli spännande att se hur webbplatsen utvecklar sig.
VECKA TOLV
Kulturtipset den här veckan är animerat, framför tv:n och härligt kaffedoftande. Massor av mys i soffan i väntan på de riktiga vårvibbarna, med andra ord. Men allt är inte frid och fröjd, vad du än gör den här veckan får du absolut INTE sätta på Mobys nya skiva!
1. KAFFE - Barista Cup 2005 är avgjord. Härrom veckan utsågs Charles Nystrand från Helsingborg till årets barista. Vinnarkaffet låter helt klart riktigt gott; tillagad av mjölk som reducerats, citronsocker och espresso. På med mjölk smaksatt med den exotiska tonkabönan från Venezuela och sedan pudrad med mald tonka. Drinken dekorerades med syltad citron-zest. Juryns motivering lyder: "Årets segrande barista var den enda som skänkte en tanke åt kaffefarmarnas förhållanden – och dessutom skapade han den mest exotiska signaturdrinken i tävlingens historia."
Precis som förra året tog inte mina favoritbaristas på Non Solo Bar hem finpriset. Dock vann Solos Nebo Uskokovic Beige Award, det vill säga svenskt mästerskap i caffè latte - och det är ju inte heller så illa (se bilden).
2. FILM - The Incredibles släpptes på dvd i veckan. Givetvis är filmen ett fyverkeri i bra animation. För mig som kan väldigt lite om tekniken är det fantastiskt att det går att animera på det här sättet; eld, vatten och till och med Mr Incredibles plyschtrikåer ser suveräna ut. Framför allt imponerar de snabba scenerna, typ biljakt och liknande, en hel del på mig.
Både Craig T. Nelson och Holly Hunter gör finfina röster åt huvudkaraktärerna. Och jag tror att man nog bör se filmen på originalspråk, jag är lite skeptisk till Allan Svensson och Ewa Fröling.
Trots att filmen lanserats som barnfilm fungerar den att se som vuxen. Det blir aldrig riktigt spännande, eller riktigt roligt - men underhållande. Karaktärerna är mycket väl genomarbetade och storyn rätt smart.
Det är uppenbart att filmen kommer att följas av en massiv leksaksförsäljning. Lite trist, men å andra sidan kommer det i dessa tider av lejonkungar och prinsessor så sällan riktigt bra tecknad film. Frågan nu är givetvis: när kommer tvåan?
3. TV - Studio Pop drog igång igår, onsdag. För min del ett mycket efterlängtat program. Per Sinding-Larsen är som vanligt en strålande bra, och bekymrad, programledare som skickligt lotsar sin panel genom så skilda ämnen som Beppes nya samlingsskiva och nakna basister. Eftersom jag inte är speciellt intresserad av Kent är Jocke Berg, som gäst, rätt trist. Även om intervjun lyckas hålla sig en rejäl bit från vad som kan räknas som standard vid ett nytt skivsläpp.
Panelen består av en rätt kul samling power-tjejer; Cosmopolitans Jonna Berg, P3:s Karin Magnusson och The Concrete trummis Lisa Milberg. Men ack vad jag saknar Susanne Ljung.
Hur som helst så vittnar premiäravsnittet om en underhållande musik-tv-vår.
SE UPP FÖR - Mobys "Hotell" som låter riktigt riktigt illa. Vad har hänt med min all time- favoritbloggare?? Inte nog med att skivan suger rejält, han har dessutom mage att släppa en dubbelskiva! Riktigt obegripligt är också att mannen bakom den genialiska "That's When I Reach For My Revolver" släpper en sådan urtöntig sexmysare som "I Like It". Skäms!
VECKA ELVA
Det är dags för ett nytt kulturtips, den här gången blir det lite syntpop och en del hajar utblandade med den absolut godaste drinken just nu.
1. FILM - Open Water (Chris Kentis, 2003), som nyligen släppts på dvd, är en så bra film i teorin - men tyvärr inte alls lika bra hemma på tv:n. Eftersom filmen är inspelad med digital filmutrustning gör den sig helt klart bäst på dvd, varför den bara gick på bio i några få veckor. Handlingen är gastkramande otäck: de unga paret åker på en efterlängtad semester och bestämmer sig för att åka ut och dyka. Tyvärr kommer de ifrån sin dykgrupp och på grund av ett missförstånd blir de aldrig inräknade när det är dags för båten att åka hem. Kvar på det öppna havet flyter paret i sina våtdräkter. Tjejen kan givetvis inte låta bli att dricka saltvattnet och killen skär upp ett sår på benet som rätt snabbt börjar dra till sig hajar.
Filmen är Chris Kentis andra och både han och de helt okända skådespelarna känns nya och lite osäkra. Mer lågbudget än så här kan en film nästan inte bli, antagligen inspelad över ett veckoslut på en strand utanför LA. Men manuset är bra och det skulle inte förvåna mig om någon Hollywoodgigant snappar upp det och gör en storslagen skräckfilm a la Hajen inom kort.
Jag skulle tro att alla med någon form av hajskräck, eller rädslan för öppet vatten och att inte veta vad som finns i djupet, kommer att sitta gömda bakom en soffkudde under hela filmen. Att Chris Kentis med fru och barn lyckades överleva tsunamikatastrofen i julas ger dessutom filmen ett lite otäckt skimmer.
2. MUSIK - Erasures nya Nightbird (släppt jan 2005) är en vacker lite pop-pärla. Kanske lite mindre glad än vanligt, Andy Bell kom ju ut för några månader sedan och berättade att han är hiv-positiv (en sjukdom han visserligen burit i några år). Det här är inte någon fartig skiva som kommer att bli en klassiker på dansgolvet, den känns mer vuxen - mogen. Texterna är starkare och om man, vilket kanske inte är givet för en grupp som Erasure, faktiskt läser igenom dem så förstår man rätt snabbt att Bell inte bara kläcker ur sig rader som : "Oh l’amour, broke my heart" med sentimental röst.
You wrap me up in love a colour so sublime
Goes to where I hurt the most and takes it all away
You really know me more than I even know myself
Ur låten "Because Our Love Is Real", som är en given singel och en av albumets bästa låtar.
3. DRINK - Juicy Fruit* är lite av den perfekta drinken. Den är inte någon klassiker som en välblandad Dry Martini, men inte heller fruktvulgär som en Piña Colada (som visserligen är en mycket god drink).
Det här behövs:
* 1 cl De Kuyper Butterscotch (nr 80165)
* 5 cl Vaniljvodka, tex. Cariel T & Q (nr 50)
* Passionsfrukt, lime, citron och mynta
* Mörkt Muscovadoråsocker
* Krossad is och sugrör
Fyll ett glas med bitar av lime, citron, mynta och socker. Muddla så att så mycket fruktsaft som möjligt pressas fram. Fyll på rejält med krossad is och häll sedan över vodkan. Gröp ur en passionsfrukt och blanda ut frukten i drinken. Toppa med butterscotchlikören. Servera med en myntakvist och två korta sugrör.
BUBBLARE - "The Hitchhiker's Guide to the Galaxy" har premiär i USA i slutet av april och bör väl komma till Sverige några veckor senare. Håll utkik! Uppdaterat: Filmen har premiär först 27 juli, enligt bio.nu. Tack Dennis för tipset!
* Det här receptet har jag fått från restaurangen Grill i Stockholm. Vad jag vet finns det andra drinkar med samma namn.
VECKA TIO
Inspirerad av Barseblogs tisdags topptre-lista funderar jag på att införa en liten kultur/nöjes topptre*, ungefär en gång i veckan. Lite musik, lite film, någon bok, kanske en teaterpjäs och så vidare. Viktigt är dock att det är aktuellt just nu.
1. MUSIK - Cabaret Noir är en fransk duo med sångerskan Barbara de Dominicis i spetsen. Musikaliskt låter de ungefär som en blandning mellan poppig bossa och jazz. Det är mjukt och mycket mycket vackert. Med bara ett album ("Cabaret Noir", 2005, bolaget Schema) bakom sig är det tydligt att det här är en grupp som inte spottar ur sig plattor. Varje låt tycks så uttänkt och fungerar nästan som ett modernt soundtrack till nutida film noir. Skivan kan vara svårt att få tag i här i Sverige, men går lätt att köpa via webben.
2. DANS - Cullbergbalettens "Live", Dansens hus. Med lika bedövande vacker styrka, som Johan Ingers "Nytt verk", är Linus Tunströms "Dödsbo" hänsynslöst svart och cyniskt. I en lägenhet (den döde är troligtvis en ung man) försöker tre män och fyra kvinnor att bearbeta sin sorg utan att ge det minsta sken av svaghet. För att själva slippa känna efter ger de sig på varandra (både med våld och sex) i ett kamp där bara det starkaste sinnet överlever. Vad som i en början ser ut som en välklädd likvaka urartar snabbt till ett gäng vitklädda patienter på ett sinnessjukhus. Kläderna och inredningen faller sönder i takt med att dansarna allt mer utmattat försöker ta livet av varandra.
Timme två, "Nytt verk", av Cullbergbalettens föreställning är raka motsatsen. Med monoton, men mjuk, musik vandrar dansarna runt en stor monolitisk mur som ständigt är i rörelse. Då och då frigör sig en dansare eller ett par ur massan. Hela scenen går i blå, bruna och lila färger. Det är givetvis mycket vackert, men bitvis totalt omöjligt att förstå.
3. FILM - Closer. Det här är utan tvekan vårens absolut jobbigaste film. Alla som någonsin varit i en relation, hur bra och många rosa moln det än finns, kan inte undgå att må dåligt. I centrum står två par som i olika turer och omgångar plågar, älskar, bedrar och överger varandra. Allt kryddat av en sanslöst ful och grov dialog. Givetvis är det en vacker och smart film, vad annat kan vi vänta oss av Mike Nichols - mannen som gjorde "Catch-22" och "Angels in America"? Och givetvis gör både Natalie Portman och Jude Law några av sina aboslut bästa roller.
* De har inte någon inbördes ordning.
VECKA TRETTON
Det blir ett kort och försenat kulturtips för förra veckan. Mycket att göra på jobbet just nu. Hur som helst, förra veckan var det en del premiärer som helt klart måste uppmärksammas.
1. FILM - The Life Aquatic with Steve Zissou är en film som det vore nästan olagligt att inte se. Själv har jag biljetter bokade först nu på fredag, men jag är övertygad om att den kommer att vara totalt skitbra. Ingen lär ju ha missat storyn vid det här laget; Steve Zissou är en undervattensfotograf (baserad på Jacques Cousteaus liv) som stöter på problem ovan havsytan (hans bästa kompis blir uppäten av en haj, hans försvunna son (kanske i alla fall) dyker upp och hans ärkefiende är honom på spåren samtidigt som arbetet med Zissou kanske viktigaste film hittills ska dokumenteras av en mystisk reporter). Rollistan är suverän: Bill Murray som Zissou, Owen Wilson som den försvunna sonen, Anjelica Huston som fru Zissou och Jeff Goldblum som rivalen.
Wes Anderson (regissören) är geniet bakom filmer som The Royal Tenenbaums (2001) och Rushmore (1998). Han tar helt klart tid på sig mellan filmsläppen, men när det väl kommer något är det värt att 1. se filmen på stor fin biosalong med klassiskt snitt och 2. köpa dvd:n för omtitt och extramaterial i lugn och ro.
Och jag måste påpeka att Bill Murray verkligen har stigit i graderna i mina ögon. Från den där lite flamsige och trinde Dr. Peter Venkman i Ghostbusters (1984), till rejält bra roller i bland annat Lost in Translation (2003) och The Royal Tenenbaums.
2. TV – Desperate Housewives hade premiär förra tisdagen och har ju föregåtts av en rejäl annonskampanj. Här i Stockholm har i princip varje utomhuspelare och t-banestation varit klädda av antingen välklädda hemmafruar eller dito med djävulshorn och eldsflammor.
Själv blev jag inte så imponerad till en början, men antagligen var mina förväntningar lite för höga. Men jag ska inte alls ge mig på att döma ut kvinnorna på Wisteria Lane riktigt än - serien är ju klart över snittet på liknande amerikanska produktioner och första avsnittet lovar, om inte fantastiskt, så i alla fall småsmart och underhållande.
3. WEBB – Kultur1.se öppnade i dagarna sin webbplats. Deras mål är att vara ”den främsta källan till kultur i Sverige - en övergripande kulturportal som dokumenterar, distribuerar och arkiverar det som händer i svenskt kulturliv...” Om de lyckas återstår att se, men hittills är webben rätt imponerande. Främst verkar krutet ligga på en gedigen länksamling, men i sommar kommer både ett webbmagasin (Magsine1) och kulturforum. Ska bli spännande att se hur webbplatsen utvecklar sig.
VECKA TOLV
Kulturtipset den här veckan är animerat, framför tv:n och härligt kaffedoftande. Massor av mys i soffan i väntan på de riktiga vårvibbarna, med andra ord. Men allt är inte frid och fröjd, vad du än gör den här veckan får du absolut INTE sätta på Mobys nya skiva!
1. KAFFE - Barista Cup 2005 är avgjord. Härrom veckan utsågs Charles Nystrand från Helsingborg till årets barista. Vinnarkaffet låter helt klart riktigt gott; tillagad av mjölk som reducerats, citronsocker och espresso. På med mjölk smaksatt med den exotiska tonkabönan från Venezuela och sedan pudrad med mald tonka. Drinken dekorerades med syltad citron-zest. Juryns motivering lyder: "Årets segrande barista var den enda som skänkte en tanke åt kaffefarmarnas förhållanden – och dessutom skapade han den mest exotiska signaturdrinken i tävlingens historia."
Precis som förra året tog inte mina favoritbaristas på Non Solo Bar hem finpriset. Dock vann Solos Nebo Uskokovic Beige Award, det vill säga svenskt mästerskap i caffè latte - och det är ju inte heller så illa (se bilden).
2. FILM - The Incredibles släpptes på dvd i veckan. Givetvis är filmen ett fyverkeri i bra animation. För mig som kan väldigt lite om tekniken är det fantastiskt att det går att animera på det här sättet; eld, vatten och till och med Mr Incredibles plyschtrikåer ser suveräna ut. Framför allt imponerar de snabba scenerna, typ biljakt och liknande, en hel del på mig.
Både Craig T. Nelson och Holly Hunter gör finfina röster åt huvudkaraktärerna. Och jag tror att man nog bör se filmen på originalspråk, jag är lite skeptisk till Allan Svensson och Ewa Fröling.
Trots att filmen lanserats som barnfilm fungerar den att se som vuxen. Det blir aldrig riktigt spännande, eller riktigt roligt - men underhållande. Karaktärerna är mycket väl genomarbetade och storyn rätt smart.
Det är uppenbart att filmen kommer att följas av en massiv leksaksförsäljning. Lite trist, men å andra sidan kommer det i dessa tider av lejonkungar och prinsessor så sällan riktigt bra tecknad film. Frågan nu är givetvis: när kommer tvåan?
3. TV - Studio Pop drog igång igår, onsdag. För min del ett mycket efterlängtat program. Per Sinding-Larsen är som vanligt en strålande bra, och bekymrad, programledare som skickligt lotsar sin panel genom så skilda ämnen som Beppes nya samlingsskiva och nakna basister. Eftersom jag inte är speciellt intresserad av Kent är Jocke Berg, som gäst, rätt trist. Även om intervjun lyckas hålla sig en rejäl bit från vad som kan räknas som standard vid ett nytt skivsläpp.
Panelen består av en rätt kul samling power-tjejer; Cosmopolitans Jonna Berg, P3:s Karin Magnusson och The Concrete trummis Lisa Milberg. Men ack vad jag saknar Susanne Ljung.
Hur som helst så vittnar premiäravsnittet om en underhållande musik-tv-vår.
SE UPP FÖR - Mobys "Hotell" som låter riktigt riktigt illa. Vad har hänt med min all time- favoritbloggare?? Inte nog med att skivan suger rejält, han har dessutom mage att släppa en dubbelskiva! Riktigt obegripligt är också att mannen bakom den genialiska "That's When I Reach For My Revolver" släpper en sådan urtöntig sexmysare som "I Like It". Skäms!
VECKA ELVA
Det är dags för ett nytt kulturtips, den här gången blir det lite syntpop och en del hajar utblandade med den absolut godaste drinken just nu.
1. FILM - Open Water (Chris Kentis, 2003), som nyligen släppts på dvd, är en så bra film i teorin - men tyvärr inte alls lika bra hemma på tv:n. Eftersom filmen är inspelad med digital filmutrustning gör den sig helt klart bäst på dvd, varför den bara gick på bio i några få veckor. Handlingen är gastkramande otäck: de unga paret åker på en efterlängtad semester och bestämmer sig för att åka ut och dyka. Tyvärr kommer de ifrån sin dykgrupp och på grund av ett missförstånd blir de aldrig inräknade när det är dags för båten att åka hem. Kvar på det öppna havet flyter paret i sina våtdräkter. Tjejen kan givetvis inte låta bli att dricka saltvattnet och killen skär upp ett sår på benet som rätt snabbt börjar dra till sig hajar.
Filmen är Chris Kentis andra och både han och de helt okända skådespelarna känns nya och lite osäkra. Mer lågbudget än så här kan en film nästan inte bli, antagligen inspelad över ett veckoslut på en strand utanför LA. Men manuset är bra och det skulle inte förvåna mig om någon Hollywoodgigant snappar upp det och gör en storslagen skräckfilm a la Hajen inom kort.
Jag skulle tro att alla med någon form av hajskräck, eller rädslan för öppet vatten och att inte veta vad som finns i djupet, kommer att sitta gömda bakom en soffkudde under hela filmen. Att Chris Kentis med fru och barn lyckades överleva tsunamikatastrofen i julas ger dessutom filmen ett lite otäckt skimmer.
2. MUSIK - Erasures nya Nightbird (släppt jan 2005) är en vacker lite pop-pärla. Kanske lite mindre glad än vanligt, Andy Bell kom ju ut för några månader sedan och berättade att han är hiv-positiv (en sjukdom han visserligen burit i några år). Det här är inte någon fartig skiva som kommer att bli en klassiker på dansgolvet, den känns mer vuxen - mogen. Texterna är starkare och om man, vilket kanske inte är givet för en grupp som Erasure, faktiskt läser igenom dem så förstår man rätt snabbt att Bell inte bara kläcker ur sig rader som : "Oh l’amour, broke my heart" med sentimental röst.
You wrap me up in love a colour so sublime
Goes to where I hurt the most and takes it all away
You really know me more than I even know myself
Ur låten "Because Our Love Is Real", som är en given singel och en av albumets bästa låtar.
3. DRINK - Juicy Fruit* är lite av den perfekta drinken. Den är inte någon klassiker som en välblandad Dry Martini, men inte heller fruktvulgär som en Piña Colada (som visserligen är en mycket god drink).
Det här behövs:
* 1 cl De Kuyper Butterscotch (nr 80165)
* 5 cl Vaniljvodka, tex. Cariel T & Q (nr 50)
* Passionsfrukt, lime, citron och mynta
* Mörkt Muscovadoråsocker
* Krossad is och sugrör
Fyll ett glas med bitar av lime, citron, mynta och socker. Muddla så att så mycket fruktsaft som möjligt pressas fram. Fyll på rejält med krossad is och häll sedan över vodkan. Gröp ur en passionsfrukt och blanda ut frukten i drinken. Toppa med butterscotchlikören. Servera med en myntakvist och två korta sugrör.
BUBBLARE - "The Hitchhiker's Guide to the Galaxy" har premiär i USA i slutet av april och bör väl komma till Sverige några veckor senare. Håll utkik! Uppdaterat: Filmen har premiär först 27 juli, enligt bio.nu. Tack Dennis för tipset!
* Det här receptet har jag fått från restaurangen Grill i Stockholm. Vad jag vet finns det andra drinkar med samma namn.
VECKA TIO
Inspirerad av Barseblogs tisdags topptre-lista funderar jag på att införa en liten kultur/nöjes topptre*, ungefär en gång i veckan. Lite musik, lite film, någon bok, kanske en teaterpjäs och så vidare. Viktigt är dock att det är aktuellt just nu.
1. MUSIK - Cabaret Noir är en fransk duo med sångerskan Barbara de Dominicis i spetsen. Musikaliskt låter de ungefär som en blandning mellan poppig bossa och jazz. Det är mjukt och mycket mycket vackert. Med bara ett album ("Cabaret Noir", 2005, bolaget Schema) bakom sig är det tydligt att det här är en grupp som inte spottar ur sig plattor. Varje låt tycks så uttänkt och fungerar nästan som ett modernt soundtrack till nutida film noir. Skivan kan vara svårt att få tag i här i Sverige, men går lätt att köpa via webben.
2. DANS - Cullbergbalettens "Live", Dansens hus. Med lika bedövande vacker styrka, som Johan Ingers "Nytt verk", är Linus Tunströms "Dödsbo" hänsynslöst svart och cyniskt. I en lägenhet (den döde är troligtvis en ung man) försöker tre män och fyra kvinnor att bearbeta sin sorg utan att ge det minsta sken av svaghet. För att själva slippa känna efter ger de sig på varandra (både med våld och sex) i ett kamp där bara det starkaste sinnet överlever. Vad som i en början ser ut som en välklädd likvaka urartar snabbt till ett gäng vitklädda patienter på ett sinnessjukhus. Kläderna och inredningen faller sönder i takt med att dansarna allt mer utmattat försöker ta livet av varandra.
Timme två, "Nytt verk", av Cullbergbalettens föreställning är raka motsatsen. Med monoton, men mjuk, musik vandrar dansarna runt en stor monolitisk mur som ständigt är i rörelse. Då och då frigör sig en dansare eller ett par ur massan. Hela scenen går i blå, bruna och lila färger. Det är givetvis mycket vackert, men bitvis totalt omöjligt att förstå.
3. FILM - Closer. Det här är utan tvekan vårens absolut jobbigaste film. Alla som någonsin varit i en relation, hur bra och många rosa moln det än finns, kan inte undgå att må dåligt. I centrum står två par som i olika turer och omgångar plågar, älskar, bedrar och överger varandra. Allt kryddat av en sanslöst ful och grov dialog. Givetvis är det en vacker och smart film, vad annat kan vi vänta oss av Mike Nichols - mannen som gjorde "Catch-22" och "Angels in America"? Och givetvis gör både Natalie Portman och Jude Law några av sina aboslut bästa roller.
* De har inte någon inbördes ordning.
