Oavsiktlig vänsterpress?
Man kan knappast anklaga min tidning för att vara politisk - i alla fall inte avsiktligt. Men det är ju trots allt en affärstidning, vilket på ett eller annat sätt knappast gör den kommunistisk eller ens ett uns åt vänster.
Jag skulle säga att kärnläsaren för tidningen tjänar lite för mycket, äger lite för många prylar och har en lite för högt uppsatt tjänst. Den är för farbrorn i kostym, som åker till London på affärsresa, som vi skriver - oftast.
Därför känns det extra kul att arbeta med det nummer jag slitet med just nu. Det började med ett bildmöte vi hade för en månad sedan. Hur bildersätter man en väldigt lång och teoretisk text om trendutvecklingen på marknaden? Inte lätt - man vill ju inte gör det för fånigt övertydligt. Men så bläddrade jag bland mina böcker i bokhyllan och fastnade vid den om ryska filmaffischer från 30-talet.
I stället för slipsar och gubbar.
Och där satt den. Givetvis illustrerar man ett reportage om positiva trendutvecklingar med härlig, rysk, upp till kamp-anda. Ni kan se det framför er; tåget som kommer instörtande från höger i bild, arbetaren på fältet som sliter med hackan och de lyckliga barnen i hörnet med rosetter i håret och halvdrogade leenden. Allt i röda, grå och svarta färgtoner.
Om slutresultatet blir bra vet jag inte. Jag har fyra dagar till på mig att rodda ihop det - men det är ett väldigt roligt material att jobba med som konstrast till alla slipsgubbar och leende chefer.
Jag skulle säga att kärnläsaren för tidningen tjänar lite för mycket, äger lite för många prylar och har en lite för högt uppsatt tjänst. Den är för farbrorn i kostym, som åker till London på affärsresa, som vi skriver - oftast.
Därför känns det extra kul att arbeta med det nummer jag slitet med just nu. Det började med ett bildmöte vi hade för en månad sedan. Hur bildersätter man en väldigt lång och teoretisk text om trendutvecklingen på marknaden? Inte lätt - man vill ju inte gör det för fånigt övertydligt. Men så bläddrade jag bland mina böcker i bokhyllan och fastnade vid den om ryska filmaffischer från 30-talet.
I stället för slipsar och gubbar.
Och där satt den. Givetvis illustrerar man ett reportage om positiva trendutvecklingar med härlig, rysk, upp till kamp-anda. Ni kan se det framför er; tåget som kommer instörtande från höger i bild, arbetaren på fältet som sliter med hackan och de lyckliga barnen i hörnet med rosetter i håret och halvdrogade leenden. Allt i röda, grå och svarta färgtoner.
Om slutresultatet blir bra vet jag inte. Jag har fyra dagar till på mig att rodda ihop det - men det är ett väldigt roligt material att jobba med som konstrast till alla slipsgubbar och leende chefer.
