Frysskador sätter sig i psyket
Jag har alltid varit frusen av mig. Stora sockor och tjocka tröjor. Mössa på nästan in i april och halsduk inomhus. Jag huttrar av minsta lilla och har under vintern alla element inställda på 25 grader eller mer.
I min familj har min frysfrossa alltid varit lite av ett skämt. Det har fnissats åt mina tjocktröjor när andra sitter i linne, eller att jag har vantar i juni. Mina föräldrar brukar säga att andra mammor och pappor tjatar på sina barn att de ska klä på sig när de ska ut. Till mig har de alltid sagt: "Men ska du verkligen ha mössa på dig? Inte behöver du vinterjacka i maj? Ta av dig halsduken!"
Efter år av kyla har min familj dock börja acceptera att jag alltid fryser. Min mamma har tex alltid sockor och tjocktröja redo när jag ska hälsa på.
Att jag alltid fryser har dock inte påverkat min inställning till vintern. Jag älskar att vara ute i snö och har inga som helst problem med minus 30. Det är kylan inomhus som jag har så svårt för.
Med åren har jag utvecklat små knep för att hålla mig varm, förutom de självklara som att klä på sig.
1. Filt runt magen och ryggen värmer väldigt bra om man tex. sitter framför datorn och jobbar. Linda filten ungefär som en sarong.
2. Halsduk inomhus värmer faktiskt hela kroppen.
3. Bada badkar. Så fort jag kommer hem och det varit riktigt kallt ute, eller är för kallt inomhus, brukar jag bada badkar. Det värmer i timmar.
4. En kopp varmt vatten. Inte för att dricka, utan för att då och då hålla i händerna, medan man tex. kollar på tv.
5. Kroppskontakt. Lura ner sambon i sängen och lägger händer och fötter på hans/hennes mage eller rygg. Både värmer och är mysigt.
Jo, det här kan kanske tyckas lättsamt och nästan lite fånigt. Alltså, alla fryser ju inomhus lite då och då och överdriver jag inte liiite?
Kanske. Nu när det är höst och snart vinter har jag dock funderat en hel del på varför jag alltid är så kall. För några dagar sedan pratade jag med min mamma om det och då kröp det plötsligt fram... Under mitt första år i livet fick jag ofta sova middag utomhus i barnvagn. Rejält påklädd förstås. Jag vet inte om det var fler barn som också gjorde det, men varje dag på dagis låg jag en stund och sov i vagnen. Men en dag glömde personalen på dagis bort mig. När de upptäckte det hade jag legat ute i flera timmar. Illa, så klart. Det som var värre var att de hade glömt att klä på mig ytterkläderna. Så vad hittar de i vagnen - en sovandes liten baby som håller på att bli helt blå av kylan.
När jag tänker på det så känns det ändå rätt bra. Jag har faktiskt rätt att bära mina vantar och halsdukar på midsommarafton om jag så vill!
I min familj har min frysfrossa alltid varit lite av ett skämt. Det har fnissats åt mina tjocktröjor när andra sitter i linne, eller att jag har vantar i juni. Mina föräldrar brukar säga att andra mammor och pappor tjatar på sina barn att de ska klä på sig när de ska ut. Till mig har de alltid sagt: "Men ska du verkligen ha mössa på dig? Inte behöver du vinterjacka i maj? Ta av dig halsduken!"
Efter år av kyla har min familj dock börja acceptera att jag alltid fryser. Min mamma har tex alltid sockor och tjocktröja redo när jag ska hälsa på.
Att jag alltid fryser har dock inte påverkat min inställning till vintern. Jag älskar att vara ute i snö och har inga som helst problem med minus 30. Det är kylan inomhus som jag har så svårt för.
Med åren har jag utvecklat små knep för att hålla mig varm, förutom de självklara som att klä på sig.
1. Filt runt magen och ryggen värmer väldigt bra om man tex. sitter framför datorn och jobbar. Linda filten ungefär som en sarong.
2. Halsduk inomhus värmer faktiskt hela kroppen.
3. Bada badkar. Så fort jag kommer hem och det varit riktigt kallt ute, eller är för kallt inomhus, brukar jag bada badkar. Det värmer i timmar.
4. En kopp varmt vatten. Inte för att dricka, utan för att då och då hålla i händerna, medan man tex. kollar på tv.
5. Kroppskontakt. Lura ner sambon i sängen och lägger händer och fötter på hans/hennes mage eller rygg. Både värmer och är mysigt.
Jo, det här kan kanske tyckas lättsamt och nästan lite fånigt. Alltså, alla fryser ju inomhus lite då och då och överdriver jag inte liiite?
Kanske. Nu när det är höst och snart vinter har jag dock funderat en hel del på varför jag alltid är så kall. För några dagar sedan pratade jag med min mamma om det och då kröp det plötsligt fram... Under mitt första år i livet fick jag ofta sova middag utomhus i barnvagn. Rejält påklädd förstås. Jag vet inte om det var fler barn som också gjorde det, men varje dag på dagis låg jag en stund och sov i vagnen. Men en dag glömde personalen på dagis bort mig. När de upptäckte det hade jag legat ute i flera timmar. Illa, så klart. Det som var värre var att de hade glömt att klä på mig ytterkläderna. Så vad hittar de i vagnen - en sovandes liten baby som håller på att bli helt blå av kylan.
När jag tänker på det så känns det ändå rätt bra. Jag har faktiskt rätt att bära mina vantar och halsdukar på midsommarafton om jag så vill!
