Tidsuppfattning & livslängd
Ibland känns det som att livet bara går runt runt och att precis alla dagar ser likadana ut. Jag tycker framför allt att tiden bara verkar gå fortare och fortare. Just nu spinner allt på så fort att jag faktiskt i början av veckan brukar tänka: "Åh, måndag - vad skönt, då är det ju snart helg!"
Babycake, som ju egentligen jobbar alldeles för mycket, konstaterade härromdagen: "Det känns som man inte gör mycket annat än går till jobbet, äter wook till lunch, traskar hem, blir misshandlad av Pavan (elak kakarikiparakit som kommit i tonåren) och sover".
Min ingifta morbror, en trygg och tyst norrlänning, har en teori om tid. Han menar att tidsuppfattning är relativ till livslängd. Ett litet barn, som kanske bara levt i ett enda år, tycker antagligen att en dag, som ju är 1 del av 365 delar av dess liv, är rätt lång tid. Medan en trettioåring tycker precis tvärtom, eftersom en dag ju bara är 1 del av ungefär 11000 delar. Jag tror att han kan ha en poäng.
Däremot tycker jag att själva tiden - själva varat - går fortare och fortare. Fem minuter är inte längre fem minuter, det är tre. Eller känns i alla fall som tre.
Vissa pratar om att tiden går fortare när man har kul - men väldigt långsamt när man har tråkigt eller lite att göra. Jag tror inte att det där stämmer på mig. (Och det beror inte på att jag tycker att jag alltid har så fasligt roligt.) Jag kan titta ut genom fönstret på jobbet och fundera en stund och oops så har det gått tio minuter. Men det känns som tre.
Jag vet inte, jag kanske bara är disträ. Eller så beror det på att jag inte burit klocka på över tio år och saknar kunskapen att förstå att en minut faktiskt ska kännas som 30 sekunder?
Babycake, som ju egentligen jobbar alldeles för mycket, konstaterade härromdagen: "Det känns som man inte gör mycket annat än går till jobbet, äter wook till lunch, traskar hem, blir misshandlad av Pavan (elak kakarikiparakit som kommit i tonåren) och sover".
Min ingifta morbror, en trygg och tyst norrlänning, har en teori om tid. Han menar att tidsuppfattning är relativ till livslängd. Ett litet barn, som kanske bara levt i ett enda år, tycker antagligen att en dag, som ju är 1 del av 365 delar av dess liv, är rätt lång tid. Medan en trettioåring tycker precis tvärtom, eftersom en dag ju bara är 1 del av ungefär 11000 delar. Jag tror att han kan ha en poäng.
Däremot tycker jag att själva tiden - själva varat - går fortare och fortare. Fem minuter är inte längre fem minuter, det är tre. Eller känns i alla fall som tre.
Vissa pratar om att tiden går fortare när man har kul - men väldigt långsamt när man har tråkigt eller lite att göra. Jag tror inte att det där stämmer på mig. (Och det beror inte på att jag tycker att jag alltid har så fasligt roligt.) Jag kan titta ut genom fönstret på jobbet och fundera en stund och oops så har det gått tio minuter. Men det känns som tre.
Jag vet inte, jag kanske bara är disträ. Eller så beror det på att jag inte burit klocka på över tio år och saknar kunskapen att förstå att en minut faktiskt ska kännas som 30 sekunder?
