Gamla stan - en pittoresk dödsfälla
De senaste veckornas väder har gjort min stadsdel till en otäck dödsfälla. Nu är det inte längre bara skinheadsen, som marscherar längs Västerlånggatan på nätterna i en skrikande men strikt trupp, knivslagsmålen runt alla svarttaxis vid Kornhamnstorg eller överfulla turister från öst som bara längtar efter att dunka ölflaskan i någons mössklädda skalle, som vi bofasta öbor behöver akta oss för.
Med snön kom istapparna, halkan och den övertunga och isblöta snön som ligger och vippar uppe på takåsarna.
Har du någon gång försökt ta dig ner för Tyska brinken eller Kåkbrinken när blöt snö blivit is? Det är omöjligt. Hur en sådan, i vanliga fall, bucklig gränd kan bli så glashal är nästan lite underligt. Försiktigt försiktigt får man stappla sig ner, sidledes, medan man krampaktigt håller fast i väggen med vantarna. Givetvis fungerar det inte - man halkar ändå.
Gamla stans gator och gränder, som även utan snö är mycket trånga, blir under vintern nästan hälften så breda. Istället för att skotta bort eller hacka loss all snö uppe på taken väljer de flesta husägare att sätta upp skyltar och pinnar nere på gatan.
När halva gatan blockeras av "varning snöras" eller "farligt! Gå inte här" blir den andra halvan mycket eftertraktad markyta. Att själv lyckas bestämma sin gångtakt eller var man ska sätta fötterna blir givetvis omöjligt - alltid är det någon längre fram som plogar gatan med en stor bred barnvagn eller en grupp tanter som måste stanna vid varje skyltfönster. Man gör helt enkelt bäst i att hålla sig inomhus.
Jag har alltid undrar vad som är kriteriet för att en bit gata ska få en finfin varningsskylt? Jag misstänker att de sätts upp där ett stort sjok snö just rasat ner (fast vad är poängen med det, snön är ju redan nere då?) eller precis under en takås där en riktigt präktig klump snö hänger i väntan på att få kasta sig ner (men varför hackar man inte loss den direkt?).
Eftersom mitt hus inte är privatägt sköts snöröjningen exemplariskt. Varje snöfull morgon, gärna runt 6:30, börjar ett gäng män hacka och skotta uppe på taket. Nere på marken har de en "snövakt" som ser till att ingen förvirrad turist eller stressad heltidsarbetare får snö över sig. Givetvis påhejas snöröjningen av ilskna vrål i stil med "Här får du inte gå! Ur vägen!", "Idiot, flytta på dig!" eller "Är du inte klok!? Akta!". Jag och Babycake har funderat på vad som gör männen så arga. Kanske att det beror på att skottningen frigör massor av adrenalin eller stresshormoner så att de helt enkelt surnar till? För inte kan det väl vara så att det är rädda om oss nere på marken?
Dödsfälla eller bara bra skydd?
Uppdaterat: Henrik tipsar om Fastighetsägarna Stockholm som har ett jourtelefonnummer:"Fastighetsägarna Stockholm har tillsammans med Stockholms Fastighetskalender en "Istappstelefon" som du kan ringa till om det uppstår akuta situationer kring en fastighet som sammanhänger med väderförhållandena. Telefonnummer för polis och allmänhet: 08-653 68 39."
Med snön kom istapparna, halkan och den övertunga och isblöta snön som ligger och vippar uppe på takåsarna.
Har du någon gång försökt ta dig ner för Tyska brinken eller Kåkbrinken när blöt snö blivit is? Det är omöjligt. Hur en sådan, i vanliga fall, bucklig gränd kan bli så glashal är nästan lite underligt. Försiktigt försiktigt får man stappla sig ner, sidledes, medan man krampaktigt håller fast i väggen med vantarna. Givetvis fungerar det inte - man halkar ändå.
Gamla stans gator och gränder, som även utan snö är mycket trånga, blir under vintern nästan hälften så breda. Istället för att skotta bort eller hacka loss all snö uppe på taken väljer de flesta husägare att sätta upp skyltar och pinnar nere på gatan.
När halva gatan blockeras av "varning snöras" eller "farligt! Gå inte här" blir den andra halvan mycket eftertraktad markyta. Att själv lyckas bestämma sin gångtakt eller var man ska sätta fötterna blir givetvis omöjligt - alltid är det någon längre fram som plogar gatan med en stor bred barnvagn eller en grupp tanter som måste stanna vid varje skyltfönster. Man gör helt enkelt bäst i att hålla sig inomhus.
Jag har alltid undrar vad som är kriteriet för att en bit gata ska få en finfin varningsskylt? Jag misstänker att de sätts upp där ett stort sjok snö just rasat ner (fast vad är poängen med det, snön är ju redan nere då?) eller precis under en takås där en riktigt präktig klump snö hänger i väntan på att få kasta sig ner (men varför hackar man inte loss den direkt?).
Eftersom mitt hus inte är privatägt sköts snöröjningen exemplariskt. Varje snöfull morgon, gärna runt 6:30, börjar ett gäng män hacka och skotta uppe på taket. Nere på marken har de en "snövakt" som ser till att ingen förvirrad turist eller stressad heltidsarbetare får snö över sig. Givetvis påhejas snöröjningen av ilskna vrål i stil med "Här får du inte gå! Ur vägen!", "Idiot, flytta på dig!" eller "Är du inte klok!? Akta!". Jag och Babycake har funderat på vad som gör männen så arga. Kanske att det beror på att skottningen frigör massor av adrenalin eller stresshormoner så att de helt enkelt surnar till? För inte kan det väl vara så att det är rädda om oss nere på marken?
Dödsfälla eller bara bra skydd?
Uppdaterat: Henrik tipsar om Fastighetsägarna Stockholm som har ett jourtelefonnummer:"Fastighetsägarna Stockholm har tillsammans med Stockholms Fastighetskalender en "Istappstelefon" som du kan ringa till om det uppstår akuta situationer kring en fastighet som sammanhänger med väderförhållandena. Telefonnummer för polis och allmänhet: 08-653 68 39."
