Kramp i bloggen, tack P3!
För mig är det lite av ett under att jag fortfarande vågar uppdatera texter i min blogg; skrivkrampen är här och har slagit till rejält.
Återkommande besökare har antagligen märkt att min postfrekvens gått ner från var tredje dag till en gång i veckan - eller ännu mer sällan. Självklart har det aldrig varit min avsikt att uppdatera så sällan.
Jag minns första gången jag såg mitt bloggnamn på topplistan på Intressant. Antalet besökare ökade kraftigt och jag kunde inte posta på flera dagar. Vad sjutton ska man skriva när över hundra personer* kommer in på sidan med förväntningar, åsikter och kritik?
Som tur var gick det över och placeringarna på Intressants topplista blev ju inte så många. Jag lyckades blogga vidare och sluta tänka i termer som "besökare" och "läsare" och "andra bloggare".
Så kom då Internetworld och förstörde allt igen. Men sin lista över bloggar nominerade till Sveriges bästa, med mig som stolt blogg sist på listan, fick jag plötsligt en ny typ av läsare: sådana som själva inte bloggar. Min blogg har plötsligt tagit sig bortom bloggvärlden och in i.. ja, vadå? Hur ska jag nu kunna skriva något? Tänk om jag stavar fel? Tänk om jag inte är rolig eller smart?
Nu har kniven vridits om några varv till. När Johanna, som läser Biblioteks- och informationsvetenskap i Uppsala, mailade och frågade om jag hade lust att svara på några bloggfrågor till hennes uppsats kändes det självklart att säga javisst. Det är till också med kul att fundera över begreppet blogg, om syften och metoder.
Men när det kommer mail från P3 blir jag lite stressad. Självklart är det genomkorkat att tacka nej, så bra PR, som lite radiotid ger, kan vara ovärderlig. Men frågan är om det är mer reklam min blogg behöver...?
* Jag vet, hundra besökare om dagen kan tyckas som en blygsam liten skara läsare - men när jag tänker mig alla dessa läsare samlade tillsammans i ett rum så inser jag att det trots allt är rätt många.
Återkommande besökare har antagligen märkt att min postfrekvens gått ner från var tredje dag till en gång i veckan - eller ännu mer sällan. Självklart har det aldrig varit min avsikt att uppdatera så sällan.
Jag minns första gången jag såg mitt bloggnamn på topplistan på Intressant. Antalet besökare ökade kraftigt och jag kunde inte posta på flera dagar. Vad sjutton ska man skriva när över hundra personer* kommer in på sidan med förväntningar, åsikter och kritik?
Som tur var gick det över och placeringarna på Intressants topplista blev ju inte så många. Jag lyckades blogga vidare och sluta tänka i termer som "besökare" och "läsare" och "andra bloggare".
Så kom då Internetworld och förstörde allt igen. Men sin lista över bloggar nominerade till Sveriges bästa, med mig som stolt blogg sist på listan, fick jag plötsligt en ny typ av läsare: sådana som själva inte bloggar. Min blogg har plötsligt tagit sig bortom bloggvärlden och in i.. ja, vadå? Hur ska jag nu kunna skriva något? Tänk om jag stavar fel? Tänk om jag inte är rolig eller smart?
Nu har kniven vridits om några varv till. När Johanna, som läser Biblioteks- och informationsvetenskap i Uppsala, mailade och frågade om jag hade lust att svara på några bloggfrågor till hennes uppsats kändes det självklart att säga javisst. Det är till också med kul att fundera över begreppet blogg, om syften och metoder.
Men när det kommer mail från P3 blir jag lite stressad. Självklart är det genomkorkat att tacka nej, så bra PR, som lite radiotid ger, kan vara ovärderlig. Men frågan är om det är mer reklam min blogg behöver...?
* Jag vet, hundra besökare om dagen kan tyckas som en blygsam liten skara läsare - men när jag tänker mig alla dessa läsare samlade tillsammans i ett rum så inser jag att det trots allt är rätt många.
