Djävulska chefer och Prada

Jag har precis läst ut boken Djävulen bär Prada, av Lauren Weisberger. Det tog ett tag innan jag bestämde mig för att ge den en chans. Efter en lätt överkonsumtion av chick lit-böcker, och med tanke på pocketutgåvans gräsliga omslag, hade jag först tänkt att inte läsa den. Tur att jag ändrade mig - boken är strålande!
  Och om man som jag både jobbar på tidning och har haft hela två chefer nästan identiska med bokens Miranda Priestly är igenkänningsfaktorn maximal. Och rätt otäck. Hur kan människor vara så gräsliga som hon? Hur kan man leva med sig själv när man är så övermänskligt otrevlig?
  Huvudpersonen Andrea Sachs får direkt efter sin examen chansen att bli personlig sekreterade till tidningsvärldens mäktigaste kvinna, Miranda Priestly. Trots att hon inte kan något om mode tackar hon ja till jobbet - som givetvis visar sig vara helvetet på jorden. Priestly är minst sagt komplett galen och använder varje stund till att trycka ner och förnedra Sachs. Management by fear storlek gigantisk. Självklart sitter man som läsare hela boken igenom och väntar på den stora katastrofen och upplösningen där Sachs tillslut ger tillbaka.
  Miranda Priestlys figur är baserad på mytomspunna chefredaktören Anna Wintour (Vogue) som författaren Lauren Weisberger tidigare arbetat för. Personligen älskar jag när Wintour dyker upp på olika sätt i populärkulturen - bland annat strålande gestaltad av Candice Bergen som Enid Mead i tv-serien Sex and the City.
  Min egna två gräsliga chefer lyckades jag undvika genom att säga upp mig men jag minns fortfarande precis hur det var att jobba för dem. I efterhand har jag dessutom hört att de båda kvinnorna är mer eller mindre berykade inom sina respektive yrkesnischer (bokbranschen och tidning) och det har varit jätteskönt att prata med andra som också arbetat för dem.

För mer diabolisk läsning:
Is Anna Wintour Satan?
Defending Vogue's Evil Genius