2005

Med bara ett fjärdedels dygn kvar på 2005 försöker jag att komma ihåg året. Eftersom jag har en tendens att glömma saker i nästan samma stund som de händer känns 2005 mest som ett hopgrötat ting av de senaste säg tja, senaste tre åren? Men jag ska göra ett försök att summera:

BLOGGEN
Jag är rätt nöjd med att 2005 inte är det året jag började blogga. Däremot var det året jag både var med i Bloggforum 2.0 och sedan totalt glömde bort Bloggforum 3.0. Om det blir ett forum nästa år lovar jag att verkligen komma. 2005 var också året då jag bråkade med Helle Klein (eller bråkade och bråkade, det hela rann ut i att både hon och jag verkade uppskatta varandra bloggar) och så var det hösten då jag så total bloggtröttnade och kände mig bloggutbränd. Under 2006 ska jag försöka att blogga mer, oftare, läsa fler andra bloggare (jag har fortfarande långt kvar innan jag är tillbaka på en 40 bloggar om dagen) och så ska jag bli mycket bättre på att kommentera hos andra. Jag lovar!

KÄRLEKEN
Babycake är alltid underbara Babycake och utan honom skulle livet bara vara torrt och trist och pest. Mitt inlägg i Bloggstafetten tillägnade jag den absolut vackraste och mest fantastiska människa jag någonsin mött. Under 2006 väntar jag mig stordåd från duon som det är en ära att få vara del av.

JOBBET
2005 var året då 60% av min redaktion tröttnade och sa upp sig. Det var tomt, en del panik och sedan, tillslut!, lyckade nyanställningar. Det var också året då jag "kom ut" som bloggare på redaktionen. Som tur var hände det precis före den stora bloggboomen, så ingen på redaktionen visste egentligen vad blogg var. Så som det känns, just idag just nu, kan 2006 bara bli ett betydligt bättre jobbår än vad 2005 var.

BRÖLLOP & BEGRAVNINGAR
I år slapp vi begravningar. Det känns som en ynnest att ingen jag känner har gått bort. Så här års, förra året, var en hemsk tid, som det nästan inte finns ord för...
  Det blev det inga bröllop 2005, med det blir det ändring på 2006! Redan i februari är vi bjudna på bröllopsfest. Däremot var 2005 året då en handfull vänner fick barn (och några nästan-nästan fick barn - eller vem vet, det är som sagt sex timmar kvar på 2005! Kom igen H!). Grattis till alla småttingar och sötingar!

RESOR
Tre resor blev det 2005. Romantiska Paris, läckra Lissabon och häftiga Shanghai. Om ekonomin tillåter hoppas jag och Babycake på lika många och roliga resor under 2006.

Gott nytt år! Och vi ses 2006 - som nog blir ett bra år, det är bra och bubbliga siffror, precis som ordet blogg!

Julafton 2005

Oj, vad det är svårt att hinna blogga i mellandagarna. Precis runt jul vill man ju inte sitta framför datorn och vara oartig mot släktingarna från Långtbort, och när man precis röjt upp det sista glittret och granbarren är det dags att börja planera inför nyår. Mina två uppdrag för julafton, dryck och dukning, gick i alla fall toppen. Bordet glittrade precis som det skulle och all efterlängtad julöl var så klart jättegod.
  I år lyckades jag och Babycake med den otroliga bedriften att kasta allt julsnask som inte var uppätet efter annandagen. För att göra det krävs nästan utomjordisk självbehärskning. De få julölflaskorna som är kvar sparar vi dock - men jag skulle tror att de hinner ta slut under nästa vecka.
  Eftersom jag tycker att julafton är en rätt mysig idé tycker jag att det är lite synd att man bara har det en gång om året. Skulle man inte kunna lägga en julafton under sommaren? Eller kanske modifiera midsommarafton till att bli lite mer - tja, mysig? Och med midsommarklappar så klart!
  Hur som helst, här är några bilder från julafton:



Dukningen fungerade över förväntan, och bordsplaceringsklapparna väldigt uppskattade.

Babycake går igenom alla julölssorterna och förklarar vilka som passar bra till vad och varför.

Tyvärr blev enda bilden av julgranen ganska suddig, men den är ju rätt pampig ändå (granen alltså).

Julglitter

I år har jag (ungefär som tidigare år) helt avsagt mig ansvaret för julens mat. Jag äter gärna men har inga egentliga åsikter om vad som ska stå på bordet eller hur. Eftersom det är jag och Babycake som håller i julaftonsmiddagen för släkten i år insåg jag dock rätt snabbt att jag inte kunde hålla fingrarna ifrån två andra mycket viktiga saker inför jul: dryckerna och dekorationerna. (Och ja, jag tar mycket seriöst på mina uppdrag.)
  Vi börjar med drycken. Öl är, som sagt, viktigt under min jul. Ju mer och ju godare julöl desto bättre. I år satsar vi på ett tiotal olika sorter och både jag och Babycake har verkligen jobbat för att få tag i rätt flaskor. Det måste bli en bra blandning av till maten-öl, mysöl, kvällsöl och på dagen-öl.

Första lasset öl (och en stackars flaska Xider med silverströ i) inför julhelgen.
Men det blir inte bara öl på julafton. Dryckerna för kvällen kommer att läggas upp så här: Runt klockan två, en stund innan Kalle på tv, börjar vi med Varm Alexander, en konjaksdrink med varm mjölk och chokladlikör [recept]. Efter Kalle dricker vi skumpa medan svärsysterbarnet öppnar sina julklappar. Till maten blir det som sagt öl, en hel del julmust (inte bra att dricka för mycket alkohol till middagen) samt Aalborg Jule Akvavit 2005. Efter maten mer konjak och mörkare öl typ Young's Winter Warmer och givetvis St Peter's Winter Ale. Runt 22 räknar vi med att det är dags för julklapparna, och riktigt god whisky.
  Nåväl. Mitt andra uppdrag för julen är att fixa julbordsdukningen, som kommer att gå i vitt och silver. Inga tomtar, inget rött, inga gröna kvistar eller nejlikor. Vitt, vitt och ännu mera vitt. För att matcha det vita bordet är givetvis alla julklappar klarröda med ännu rödare snören. Och granen (bilder kommer) går i sliver och gammelrosa.
  Jag bör kanske påpeka att jag inte (eller nästan inte) är så knasig att jag redan nu har dukat julbordet. Däremot har jag så klart provdukat - därav bilderna.


Vitt och silver så att det riktigt lyser i ögonen.


Bordsplacering i form av julklappar.

Post-it, kanske fortfarande vid liv

Åh, hurra - efter lite påtryckningar från min kollega T verkar det faktiskt som att det kommer att köpas in post-it-lappar i storleken 5 gånger 4 cm igen! Om det stämmer att vi verkligen får tillbaka våra livsnödvändiga lappar så ser 2006 plötsligt så mycket ljusare ut. Och T är verkligen veckans hjälte.
  Men för att ta det säkra före det osäkra kommer jag helt klart att bunkra upp en hel låda full, när (om) de kommer.

Ett liv utan post-it?

Hej då lappar, vi har haft härliga år tillsammans.
Åh, någon idiot på mitt jobb har bestämt att det inte längre ska köpas in post-it-lappar av storleken 5 gånger 4 cm. Jag lever, som bekant, på post-it:s av den storleken. Jag har byggt hela mitt yrkesverksamma liv runt lappar på 5 gånger 4 cm!
  Allt jag gör hela dagarna kan härledas ner på små gula lappar. Alla mina tankar, alla mina mått och färgblandningar, alla telefonnummer, alla typsnitt, alla skisser. Allt!
  Och tyvärr hann jag inte bunkra upp med lappar innan de plötsligt var borta. Det ryktas om att en av grannredaktionerna har en hel låda full med lappar - som kommer att bytas dyrt efter nyår.
  Fram till dess får jag nöja mig med urusla 7,5 gånger 7,5 cm. För den som undrar så är 7,5 cm för mesar!

Tvättbloggar

Haha! I kategorin bloggar vi inte trodde att vi behövde, men omedelbart blir beroende av, leder just nu helt klart bloggen Tvättid. "En blogg om allt tvättrelaterat, från tvättråd till torktumlare" - kristallklart och jätteroligt!

Doftmarschall

Varför har ingen uppfunnit doftmarschallen? Jag tror att det skulle vara rätt mysigt och antagligen sälja skitbra. I tider av doftsprayer och alla möjliga slags luftrengörare är det väl bara rimligt att vi ger oss på utomhusluften som nästa steg? Och nej, luftsprayer är inget för mig, men doftljus gillar jag i små mängder.
  Men tänk dig en entré som doftar granbarr eller kanske nybakta lussebullar? Eller kanske en balkong som osar glögg eller nymalet kaffe? Underbart!

Plupp - en tjej?

Vi började prata om Plupp idag på lunchen. En kollega hade läst (eller kanske sett på tv) att Plupp är tänkt att vara en tjej. Vi runt bordet reagerade unisont: "En tjej? Klart Plupp är en kille!"
  Det känns helt fel att den gamle barndomshjälten Plupp skulle vara en tjej. En tjej har inte håret sådär, eller går runt i stora säckiga rockar. Kan det vara så att Inga Borg, som skrivit böckerna om Plupp, medvetet låtit bli att kalla figuren han eller hon? Så att barn ska kunna identifiera sig med både en flick-Plupp och en pojk-Plupp. Kanske? Vi tjejer runt lunchbordet hade i alla fall alla tänkt på Plupp som en han.
  Självklart behöver saken utredas - och det omedelbart! Enligt Inga Borg själv tänkte hon så här när Plupp föddes: "Fantasifiguren PLUPP har jag hittat på åt mig själv som barn. Som en "osynling" som kan prata med djuren hjälper han mig att skapa inlevelse i djurskildringarna." [Min kursivering.]
  Det skulle kunna vara bevis nog. Men vad säger ni - finns det något trogen Pluppläsare (figuren har ju trots allt funnits i över 40 år) som tänkt på Plupp som en tjej?

Bilden kommer från Plupps egen hemsida hos Norrmejeriet.

Djävulska chefer och Prada

Jag har precis läst ut boken Djävulen bär Prada, av Lauren Weisberger. Det tog ett tag innan jag bestämde mig för att ge den en chans. Efter en lätt överkonsumtion av chick lit-böcker, och med tanke på pocketutgåvans gräsliga omslag, hade jag först tänkt att inte läsa den. Tur att jag ändrade mig - boken är strålande!
  Och om man som jag både jobbar på tidning och har haft hela två chefer nästan identiska med bokens Miranda Priestly är igenkänningsfaktorn maximal. Och rätt otäck. Hur kan människor vara så gräsliga som hon? Hur kan man leva med sig själv när man är så övermänskligt otrevlig?
  Huvudpersonen Andrea Sachs får direkt efter sin examen chansen att bli personlig sekreterade till tidningsvärldens mäktigaste kvinna, Miranda Priestly. Trots att hon inte kan något om mode tackar hon ja till jobbet - som givetvis visar sig vara helvetet på jorden. Priestly är minst sagt komplett galen och använder varje stund till att trycka ner och förnedra Sachs. Management by fear storlek gigantisk. Självklart sitter man som läsare hela boken igenom och väntar på den stora katastrofen och upplösningen där Sachs tillslut ger tillbaka.
  Miranda Priestlys figur är baserad på mytomspunna chefredaktören Anna Wintour (Vogue) som författaren Lauren Weisberger tidigare arbetat för. Personligen älskar jag när Wintour dyker upp på olika sätt i populärkulturen - bland annat strålande gestaltad av Candice Bergen som Enid Mead i tv-serien Sex and the City.
  Min egna två gräsliga chefer lyckades jag undvika genom att säga upp mig men jag minns fortfarande precis hur det var att jobba för dem. I efterhand har jag dessutom hört att de båda kvinnorna är mer eller mindre berykade inom sina respektive yrkesnischer (bokbranschen och tidning) och det har varit jätteskönt att prata med andra som också arbetat för dem.

För mer diabolisk läsning:
Is Anna Wintour Satan?
Defending Vogue's Evil Genius