Felval i filmhyllan

Babycake och jag hade tänkt att se om underbart vackra In the Mood for Love ikväll - istället hamnade vi framför tragiska Monster. Snacka om att förstöra fredagsstämningen rejält.
  Det underliga är att vi gjorde precis samma felval förra helgen när vi såg Monsters Ball istället för Batman Begins, som vi egentligen hade tänkt.
  Och ja, jag köpte den här dvd-boxen härromveckan. Därav hemmets plötsliga överflöd av deppiga filmer.

Födelsedagsmuffins!

Jag tillbringade hela kvällen igår med att göra blåbärsmuffins till jobbet idag. De blev väldigt söta, om jag får säga det själv, och är riktigt goda! Den med de små piggarna är till min praktikant H - han är hårdrockare.



Andra bloggar om: muffins, mat

Fulhetens fåfänga

I en kommande bilaga, som min tidning gör, ska jag ha med en krönika. Eftersom det även är jag som layoutar sidan i fråga känns det extra hårt att lägga in en byline på mig själv. På de (hel-)bilderna som vi har, som togs i september förra året, ser jag ut som en uppsvullen delfin ungefär! (Och nej, det är inte så jag vill se ut.)
  Så vad göra? Jag vet att om jag strider för min sak skulle jag kunna få slippa bild. Och tid för ny plåtning finns inte just nu. Men ju mer jag jobbar med sidan desto mer inser jag att alternativet att inte alls ha med bilden inte tilltalar. Jag vill ju vara med på bild! Som art director för tidningen är jag ju redan mer än osynlig. Och jag är ju stolt över min krönika, stolt över att få skriva för tidningen och ja, jag gillar att se mig själv där nere i hörnet (med delfin-look eller inte).
  Det är bara att erkänna sig besegrad och inse att fåfängan vunnit över fulheten. Och säg, när gör den inte det?

En ful och en gul

Bilden är lånad från Nöjesguidens recension av En gul.

Jag hade rätt höga förväntningar på den nyöppnade kinakrogen En ful och en gul när jag var där och åt förra tisdagen. Det kan ha varit för att Elin skrev lite om den i sin på stan-blogg, och hon brukar har mycket bra restaurangsmak. Eller för att namnet är så strålande kul - och för att jag älskar kinamat så som den äts i Kina.
  Och egentligen var maten ingen problem. Det var gott! Vi åt vårrullar med grönsaker och gul kantarell och tryffel, Peking-dumplings, ugnsgrillad anka med hemlagad bbq-sås och pocherad marulk och scampi med gul bönsås. Det smakar inte som den fantastiska maten på Halv trappa plus gård. Men det duger och fungerar som substitut tills någon annan krögare tar sig i kragen och satsar på kinesisk kvalitetsmat.
  Det som störde mig under vår middag var servicen. Det var stressat och rörigt och folk fick fel mat, eller ingen mat alls. Dessutom lyckades servitören tappa halväten mat på en kille vid bordet brevid. Illa, illa. Jag vet inte om de kanske hade kort om folk, eller satt in extrabord (det var väldigt trångt!) för att klara trycket. Men i så fall tycker jag att det är väldigt viktigt att man säger det till gästerna. Jag väntar gärna på min mat om jag får veta det i förväg. Men att sitta och rulla tummarna, som paret brevid oss fick göra under nästan två timmar är inte ok.
  Dessutom tycker jag inte att restauranger ska styla med öppet kök om de inte har luftsystem som klarar av det. Luften inne på En ful var fullständigt kvävande. Och min ytterjacka luktar fortfarande som en stekpanna en hel vecka och otaliga vädringar senare.
  Jag ska inte dömma ut En ful och en gul riktigt än. Jag har ju trots allt bara ätit där en enda gång. Men om nästa besök påminner om det första håller jag mig nog till MoonCake eller Noodel House (vietnamesisk mat på Götgatan 62) nästa gång jag får cravings efter Halv trappa.

Andra bloggar om: En ful och en gul, kinamat, restauranger, stockholm, mat

Romantik overload

Sex timmar ovanbruten tv med Grey´s Anatomy, kan det verkligen vara nyttigt? När enda näringsintaget under dagen dessutom bara består av latte och non stops?
  Hela skallen blir i alla fall full av romantik overload och underliga medicinska termer som bara inte kan finnas på riktigt.
  Missa inte manusförfattarnas suveräna blogg!

Andra bloggar om: Grey´s Anatomy, tv

Rosätaren

Vad gör man när ens galna goja ger sig fan på att käka upp ens tio alla-hjärtans-dag-rosor? Hoppas att han sticker sig på taggarna - eller låter honom äta och njuta med näbben full av rosenblad?
  Så länge han håller sig ifrån mina blommande orkideér är jag nöjd, rosor är ju trots allt bara snittblommor ...

Vardagsångest

Hört på t-banan en tisdag vid 17:30, äldre kvinna i mobilen:
- Hej älskling. Jag är på väg hem nu, hinner nog med pendeln som går kvart i. Visst sätter du på potatisen?

Tisdag + pendeltåg + 17:30 + kokt potatis = ångest.